Ordförklaring: Åbo

Åborätt är en ärftlig besittningsrätt som inte kan hänföras till dagens arrende utan snarare till den 1907 införda tomträtten. Tomrrätt innebär att innehavaren av rätten äger hus ock hägn själva men marken ägs av någon annan, förr oftast av frälset. Där av förekommer åbo slarvigt uttryckt även på frälsejord där bonden inte alls äger hus och hägn, men där släkten kanske suttit på samma gård i generationer. Så slarvigt skulle man allså kunna säga att en åbo var en "arrendator" med viss arvsrätt. Arrende som begrepp har vi inte haft längre än sedan 1620-talet och då var det en inkomst från hamnar, provinser på andra sidan Östersjön. En arrendator var då ofta en friherre på en Kungsgård. Arrende lagstiftningen började dock byggas upp långt tidigare. Redan på 1200-talet "arrenderade" kyrkan ut jord med möjlighet att genom arv föra den vidare i släkten. Denna jord kallades allmänningsjord. Åbon erlade en årlig avrad till ägaren, dvs häradet eller landskapet. Så småningom övergick allmänningsjorden till Kronan, som då erhåll avraden. 1696 kunde innehavare av denna jord genom skatteköp första gången komma över denna jord.

Info från Marita Fagerlund på anbytarforum